nakenchock

Tillbaka i Nakenchocks cockpit. Jag provar den här gången att skriva på distans från Windy city i hopp om sprudlande kreativitet. Jag känner inget. Väljer att fortsätta ändå. Sedan nakenchock blottade sitt bloggsköte senast har jag gett mig själv semester från vindarnas stad. De andra jobbar på som hundar.

MB uppvisar en arbetsglädje som kan ställas i paritet med kärleken till min egen arbetsplats. Tydligen finns det progressiva företag som vill återinföra 14 timmars arbetsdag i staden. Halleluja. Laserormen och Fredag arbetar i en avkrok i stan och Lysmasken kommer gissningsvis att efter sommaren besitta en cykelkropp vi andra vassbadare bara kan drömma vått om. Arbetsplikt, solidaritet och yrkesstolthet verkar dock vara bristvara även här. En skolkande och tillika överlycklig Lasersnake ertappades frånvarande efter två svettiga dagar i tjänst. Smörgåsjesus har de tveklöst mest diffusa arbetsuppgifterna och har inte synts på hemmaplan den senaste tiden. Rykten gör gällande att han bevistar festivaler runt om i den geografiska falukorv vi kallar Sverige. Han uppges vara nöjd med sin situation.

Jag tar sikte på Windy lagom till helgen. Laserormen berättade att det ska bli magiskt väder. Det berör mig inte. Sol och helg innebär, per nån helvetes automatik, att jag jobbar. Helt fantastiskt. Har jag nämnt att jag hatar mitt jobb? På återläsande.

Kärlek

Liket lever och vi möts igen käre läsare. En ny strategi är framtagen för att hålla latmasken i schack och skrivandet i ett härligt stånd. Samvetet och mina två påtvingade läsare säger, skriv oftare tjockis. Jag tar inte åt mig. Jag håller mitt fort i ett drygt halvår. Sådär som folk gör att för att markera hur jävla rätt de har. Tillslut kapitulerar jag. Jag skriver igen. Jag kompromissar, skriver kortare, tråkigare inlägg och behåller min stolthet. Jag vinner.  Varför skriver jag då? En plågande tristess över ett sommartrött Windy City är svaret.

 

De sägs att sommaren är här. I helvete den är. Vädergudarna pissar på Sveriges Chicago och folket flyr staden i panik. Några tappra Nakenchockprofiler och jag biter oss dock fast. Lasersnake, MB och Smörgåsjesus är kvar. Vi har även värvat nytt crewmaterial genom Fredag, vars bil är nyckeln till bad i den annalkande brittsommarn. Tanken är att vi ska jobba. Det gör vi. De andra knegar på flitigt på dagarna, gläds över Sverigematcher i fotboll och öl på kvällarna. Inte jag. Jag jobbar när de andra är lediga, ser på kittlande drabbningar mellan Polen - Österrike och firar ledighet på regniga tisdagar och onsdagar. Jag hatar mitt jobb. Min bespottade dator har blivit min vän igen. Jag har tagit Johnny Bananas lägenhet i besittning och gjort den till min högborg för framtida kåserier. Min högtravande tanke är att Nakenchock ska leva och frodas igen. Bröderna Schulman och andra blogghoror kan suga en hård, Nakenchock är tillbaka.

 

Mycket har hänt, vänts och bränts sedan Nakenchocks sista framträdande. Svikande minne och hårda påtryckningar från vänner att ge FA-AN i att hänga ut dem på internet gör att jag låter det vara en del av blåshålets historia.

 

Glada nyheter är att Nakenchock och syskonbloggen Min sambo Satan inte längre bekämpar bloggträsket ensamma. En systerblogg har fötts, läs den på http://jerrybjorn.blogg.se. Tillsammans är vi starka.

 

Kärlek

Lurad. Den här gången tänkte jag prova skriva utan att egentligen ha något i minnesbanken att berätta om. Två helger har passerat i sus och dus sedan sist. Under det första veckoslutet klev Laserormen in och befäste titeln som Windy Citys egen Bindefeld med stadiga kalas i dagarna två. Smörgåsjesus var där och kontrollerade att det bongades bärs som det skulle. Johnny Banana klev efter nyuppsupet självförtroende in i trubadurrollen och bjöd på fantasifulla texter. Laserormen släckte rökning förbjuden skylten föredömligt tidigt vilket togs emot med glädje och ryggdunkar. Själv körde jag efter det gamla arbetsplatsmantrat sist in först ut och brände av innan det var för sent.

 

Helg nummer två inleddes med tenta för min del. Jag vill här ta tillfället i akt och flinka in att min föreläsare är en jävla idiot. En avklarad tenta ska ju enligt kutym firas av och efter lite tjat fick jag med mig vapendragare Banana. Smörgåsjesus anslöt och presenterade sitt nyskapade alter ego snyltarn. Den enda skillnaden de två emellan som jag noterade var att snyltarn verkar ha det sämre ställt ekonomiskt än tidigare veckors barlejon Smörgåsjesus. Katalogleken ledde till att Johnny Banana och snyltarn "vann" priser i form av att inhandla mobilsmycken, en telefon och en sk. "relaxtutte". Jag blev själv lottlös. Jättetrist verkligen. MB droppade sen in och deklarerade att han var game på att gå ut och dansa. Vad som hände sen är faktiskt helt ointressant.

 

Lördagen innebar att det var MBs tur att ta över ratten för kvällens beerbus. Han bjöd även på en kulinarisk kanon som lekmännen kallar lasagne. I anslutning till MBs paradvåning hölls det diverse födelsedagsfester. Trevligt. Efter lite ihopgaddning och surr så hade vi fått ihop en stark femma att sticka till krogen med. Jag vet ordvitsar suger pung, men jag är trött så knip. På vägen ned till hjärtat i Windys klubbscen hittade vi en outforskad pärla - Kissgränd. Som namnet förtäljer så är det inget ställe man hänger på i timtal men en våldtäktsgränd som är utmärkt med böcklingarnas regnbågsflagga förtjänar ändå ett omnämnande på Sveriges slöast växande blogg. Vid kön in till innestället plockade MB fram en dittills väl dold namndyslexi vid presentation med J Bananas date. Stor underhållning. Att stå i kö och trängas är inget för ett sällskap av rang så vi drog vidare till ett glassigt ställe som kan liknas vid en Estlandsfärja både vad gäller inredning och klientel. Ett av lokalens dansgolv går i folkmun under namnet klamydiagrottan. Det var ingen kö där. Märkligt. Efter att ha stökat loss ett par timmar bar det av tillbaka till födelsedagskalasen. Cred till födelsedagsbarnen som fortfarande höll igång. På gång var även Laserormen som blottade hud i ett, enligt mig själv, erotiskt laddat, sensuellt svajande. Tack Lasersnake!

 

Utöver nämnda äventyr har vi råkat ut för dålig karma då två saunas kollapsat då vi bastat. Oroväckande. Laserormen har blommat ut som bekantskapskretsens egen karamellkung med en imponerande kreativitet i sötsaksval. Kanelbullens dag firades med dunder och brak som sig bör. På eventkalendern framöver står firande av Johnny Bananas bemärkelsedag vilket medför att Windy City kommer gästas av diverse löst folk. Jag tror på en gemytlig tillställning.

Kärlek               

 

Jag skulle vilja ta tillfället i aktern och börja med en revidering. I förra inlägget skrev jag ner Smörgåsjesus som en tråkig runkare. En son på väg att förloras? I helvete. Det är med glädje jag kan konstatera att mellanmålskristus har återuppstått. Vid senaste besöket på lokala universitetskrogen togs han på bar gärning med att halvt äta upp en stackars flicka i ett diskret dansgolvshångel. I vanlig ordning var det sedan invändningar mot stängningsbestämmelserna på lokalen. Johnny Banana klev fram och utlovade husrum för nattamat och summering av aftondansen. Utanför Mr. Banana uppstod dock tumult då en främling visade intresse för att ansluta till efterfesten. Smörgåsjesus talade med vänlig stämma om att shonnen fan inte alls var välkommen in på galej. Killen menade att vår mackprins inte var i position att hålla honom ute i kylan och delade ut en lättare knuff. Det som följde var förmodligen vad Yngwe Malmsteen syftade på när han bedyrade "You released the fucking fury". Vår hjälte plockade fram murbräckan och sen bar det frustande av i full karriär mot den nyskapade fienden. Killen rasade i backen och det blev någon form av fribrottning innan MB kunde stega in och sära på de tu som gått i clinch. Fighten hade setts som en fin skalp för den Smörgåsjesusiska sidan, OM det inte visat sig att killen bodde i huset. Den stackars saten ville alltså inte alls in på sängfösare utan hem och sova i sin lägenhet i samma trappuppgång?

 

Jag är glad att Smörgåsjesus är tillbaka.

 

Jag flydde Windy City ett par dagar för lite rekreation på hemort. När jag åter mötte upp med mina bekanta visade det sig att de tagit igen sig med fyra hektiska dagar präglade av sprit och diskodans. Det är ett knippe sköna rabarber de där.

Veckan hade tagit oss så långt som till lördag och det stod födelsedagsbjudning hos Eileen på kvällsschemat. Presentinköp hade tyvärr förringats någonstans i spritångor och allmän förvirring, sorry E! Trevligt var det i alla fall och extra kul att allas vår Bönan från LKPG:s finests hade anslutit över helgen. Bara en sån sak. Krogen togs senare i besittning, jag vill passa på att ge ett uppskattande tack för det genomtänkta garderobssystemet. Bra tänk där av raketforskarna på O'learys. Blockmongon.

 

Efterkula skulle naturligtvis hållas efter det vanliga stuffandet. Bönan hade snappat upp en kvinnlig kontakt som enligt utsago skulle hålla i en fet skiva. Skitgött tänkte Mr. Bean och hoppade in i taxin. När taxin stannat och dess tillhörande taxameter deklarerade 900 spänn uppenbarade sig problemet med tillställningen. Bönan uppges dock vara nöjd med kvällen så man får väl anta att hans eventuella planer gick i lås. Sweet.

 

För oss som stannade inom länsgränserna tog jag på mig festfixarkavajen och bjöd in till stänkare. Som arrangör kände jag att jag ville krydda med lite underhållning och försökte mig på det gamla partytricket knullgummibaskern. Skolsköterskans kondomer av svenne modell visade sig dock vara svårjobbade och när min vattenskalle sprängt sönder den sjunde kådisen gav jag upp. Det var dem lyxrunken. Tack så jävla mycket spexjocke!

 

När Smörgåsjesus inte är full eller slåss så gillar han att titta på fotboll. Ett trevligt initiativ är därför att han börjat arrangera enklare fotbollskvällar hemma i smörgåsfabriken. Utöver det har veckan varit lugn och stillsam. Jag, MB och Johnny Banana har insett att bra kropp reder inte sig själv och därför införskaffat träningskort. Laserormen har flaggat för oktoberfest senare ikväll där Blondie och Hutten har lovat dyka upp.

Jag tror på en bra kväll.

 

Kärlek

Vad som började med en invit till Smörgåsjesus för fotbollskväll tog en vändning och blommade ut i en charadafton. Den gamla "vuxenleken" är ju en klar varningsflagg på vänskapsbarometern att man inte har så mycket gemensamt längre. Om det är vad som krävs för att Johnny Banana ska krypa på golvet gestaltandes en pilsk labrador så sänker ändå jag min guard. Om jag ska klämma in lite sanning här i bloggen så var det faktiskt rätt skojigt.

 

Kvällens värd beslutade att stanna hemma och spela skinnbanjo med sig själv efter ett par dagars aggressivt spritdrickande. Tönt. Eftersom Blondie slutit upp söderifrån kunde vi ändå ställa upp med en fin femmanna line up. Vi lämnade Smörgåsjesus till sitt och styrde vidare mot Windy Citys "hippa" sportkrog. Blondie hade inget lämpligt ställe att ha sin krogkassa så jag ställde upp och förvarade hennes cash. Perfekt. Vi ska ha ett snack om den försvunna femhundringen senare idag. Fuck. Det var annars attans trevligt med mycket folk och Captain Morgan som temafigur för kvällen.

 

Krogen stänger klockan 02.00 i Windy City, "åt helvete" svor Laserormen och deklarerade att han för kvällen skulle öppna alternativ klubb i Casa del Lasersnake. Uppskattat initiativ givetvis och folk slöt upp med glada miner. Laserormen stod själv för underhållningen med sång och gitarr. Jag tyckte det lät riktigt bra även om artisten själv menade att han inte kunde göra sig själv rättvisa då han var "jävligt packad". Ett tack för en trevlig skiva i alla fall, cred även till dalkullan som ständigt förser oss med cigg och dryckjom. Jag tror fortfarande på en bra termin.

 

Kärlek

Negerhora. Min vän MB visar lycklig den språkliga bugg som nästlat sig in i Ericssons sms-avdelning under vår flytt mot Windy city. Det är förövrigt blåshålet som är skådeplats för den här bloggen som är en berättelse om ett gäng vänner, deras ovänner, vin, kvinnor och sång. Välkommen!

 

Tillbaka i Windy city. Nu är vi åter på plats i den mellanstora sossehåla där vi pluggar, det känns oroväckande bra. Så bra att min halvnamne Johnny Banana tyckte att vi skulle ha en välkomstskiva hemma hos honom. Taget. Smörgåsjesus, Laserormen och MB var på plats och Mr Banana själv satt i datorcockpiten och spelade hårdrock på allt annat än pratbar volym. The good ol' days. Saker och ting verkade jävligt lovande inför kvällens krogcomeback. Smörgåsjesus hade under sommaren snickrat på en ölbong som han utkrävde besiktning av. Det var ett fint bygge även om den inte riktigt levererade den sjuhelvetes upplevelse som konstruktören utlovade. Fint initiativ dock. Senare dök kvinnlig fägring upp i form av en blandning gamla klasskamrater. Allt var trevligt och det dracks, röktes och redogjordes över sommaren däremellan.

Det var bra uppslutning på krogen med överraskande mycket sköna bönor. På tiden. Laserormen bjöd på ett spektakulärt piss-stunt inne på herrarnas när han kissade som en downare med naken underkropp. En sk. Partystarter. Det stökades loss i bra tempo och det var en fin blandning återseenden av gamla polare och kukhäxor. Johnny Banana föredrog tydligen de senare och hängde mest med sitt x. "Söt" och "elak jävla fitta" var några av de blandade omdömena som slängdes om henne från vänskapskretsen. Folk drog lite varstans efteråt men jag och Laserormen hade snappat upp ett nattmacka rykte om vinorgie hemma hos en tjejkompis. Perfekt. Det visade sig vara snicksnack, men taxfree cigg och studentöl räddade tillställningen. På samma efterluva var även ett gammalt ligg som jag testat helikoptern inför. Hon tyckte på den tiden att helikopterstoryn skulle spridas medan jag gärna hade lämnat svingandet till historien. En aning spänd stämning till en början alltså. Det var dock chill med snack om stålverk och efterblivna pojk-/flickvänner så käftsmäll behövde inte utdelas. Jag och Laserormen drog vid fem snåret och kom överens om att gå på föreläsning morgonen därpå. Tjena.

Det ser ut att bli en bra termin.

 

Kärlek och på återläsande.